 |
||||||||||||
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
||
| Språkspalten | ||||||||||||
Sedan 1996 presenterar SOS genom sin arbetsgrupp för språkvårdsfrågor (koordinator Sten Walles) en spalt om optiska termers användning och terminologi i Aperturen, en publikation från Acreo AB (tidigare Institutet för Optisk Forskning).
Sten Walles
Sten Walles
Sten Walles
Sten Walles
Sten Walles
Så länge man bara håller sig till tunna linser och strålknippen nära linsens optiska axel, så är begreppsbilden enkel. Men när man kommer över på tjocka linser eller sammansatta system, som ska uppfylla specifikationskrav av olika slag, så blir begreppsbilden mera komplex. Avståndet från ett linssystems sista yta till dess fokalplan, där solbilden ligger, är då vanligen kortare än brännvidden. På engelska kallas detta avstånd för back focal length. På svenska kallar vi samma avstånd för snittvidd, inlånat från motsvarande tyska term, som är Schnittweite. För ett sammansatt linssystem får brännvidden en mera abstrakt betydelse än för en tunn enkellins. Brännvidden är då den skallängd, med vilken man räknar om ett avlägset föremåls synvinkel framför systemet till föremålsbildens storlek i fokalplanet bakom systemet. Ett fotografiskt objektiv med brännvidd 50 mm avbildar således ett avlägset föremål som upptar en synvinkel på exempelvis 0,01 radianer med en storlek i bilden på 0,5 mm. Brännvidden hos ett sammansatt system kallas på engelska ofta för effective focal length. Den bästa svenska motsvarigheten torde vara systembrännvidd. Inom astronomin kan ett teleskops systembrännvidd uttryckas som huvudobjektivets brännvidd, multiplicerad med efterföljande optiksystems förstoring. Här visar den svenska termen direkt att det är fråga om brännvidden för ett helt system av linser. Den närmaste motsvarigheten till ordet effective, som väl i det här fallet är faktisk eller verklig, tycks på svenska inte passa så bra ihop med just brännvidd. Denna är väl alltid faktisk eller verklig, oberoende av antalet linskomponenter! Uttrycket effective focal length tycks vara en svårforcerad terminologisk terräng av olika innebörder. Min amerikanske kontakt skriver: ”If you would like to have a view of chaos, log onto www.google.com and search on Effective Focal Length!!!!” Begreppet effective focal length används även vid elektroniska kameror. Trots att kameraobjektivet rent optiskt har en brännvidd (focal length) av till exempel 50 mm, så talar man om en ’effective focal length of scan’ av 60 mm, ifall elektroniken i varje dimension bara skannar av 5/6 av det fulla diabildsformatet, som ju är 24 mm × 36 mm. När bilden sedan förstoras faktorn 6/5 till normalt diabildsformat, så förefaller ju brännvidden vara 60 mm, något som benämns ”the multiplier effect”. I en ordlista på Internet (U.S. Military Glossary) knäsätter man de tre begreppen nominal focal length, equivalent focal length och calibrated focal length med hänvisning till det amerikanska försvarsdepartementet och Nato. Dessa begrepp tycks på ett undantag när inte ha några svenska motsvarigheter. Nominal focal length är ett approximativt, avrundat standardvärde som används för klassificering av optiska system. Equivalent focal length är avståndet från systemets bakre nodpunkt till det bildplan som har den bästa skärpan i ett genomsnitt taget över hela bilden. Calibrated focal length är ett från equivalent focal length något avvikande värde, sådant att positiva distorsioner i vissa delar av bildplanet blir lika stora som negativa distorsioner i andra delar av bildplanet. Man gör en kalibrering av en kamera för spaning eller kartfotografering (camera calibration), som tillåter noggrann uppmätning av terrängpunkternas verkliga lägen. Calibrated focal length har (för system som fokuserats på oändligt objektavstånd) den svenska motsvarigheten kamerakonstant. Sten Walles
Sammanflätning är ett begrepp inom kvantmekaniken. Det innebär enligt vår definition ”kvantmekanisk koppling mellan två eller flera delsystem (t.ex. olika partiklar) sådan att det sammansatta systemets tillstånd inte kan beskrivas som sammansatt av tillstånd för respektive delsystem, varför systemet måste behandlas som en enhet”. Att vi optiker intresserar oss för detta beror på att det bland annat finns sammanflätat ljus och sammanflätade fotoner, på engelska entangled light respektive entangled photons. En anordning som byggts för att i ett experiment skapa sammanflätning kan kallas sammanflätare, efter det engelska entangler. Lyckligtvis kunde vi konsultera en mycket kunnig expert, nämligen professor Bengt Nagel vid KTH Fysik. Förutom att ge information om fenomenets fysikaliska detaljer – som vi hade glädje av när vi skulle definiera termen – så kunde han upplysa oss om termens språkliga ursprung. Det var den kände österrikiske fysikern Erwin Schrödinger, som 1935 skapade begreppet. Han myntade förstås termen på tyska, och kallade den Verschränkung. Nu kommer jag till det ovanliga: Man bör tydligen i detta fall konsultera en tysk-svensk ordbok för att finna en god svensk motsvarighet till den engelska termen! Att gå till en engelsk-svensk ordbok kan leda fel. I mitt tysk-svenska lexikon kan jag läsa, att verschränken betyder lägga i kors, men även sammanslingra, sammanfläta och fläta i vartannat. Mitt svensk-tyska lexikon ger även ett roligt exempel: ’lägga armarna i kors över bröstet’ heter ’die Arme über die Brust verschränken’. Man kommer vidare att tänka på det svenska ordet ’inskränka’, det vill säga ’innesluta med stängsel’. Det sammanhörande ordet ’skrank’ betyder enligt Svenska Akademiens ordbok ”(vanligen såsom ett gallerverk, stundom flyttbar) skiljevägg” med mera. Ett galler kan ju faktiskt vara sammanflätat, precis som armarna är sammanflätade över bröstet. Bengt Nagel nämnde att han sett ordet illustrerat i en gammal bildordbok med den överkorsning mellan två vinkelräta band som förekommer till exempel i en flätad sits på en stol. I en engelsk-svensk ordbok står det att entanglement kan betyda intrasslande, tilltrasslande, trassel, härva, komplikation, hinder eller snara. Motsvarande verb är entangle som översätts med trassla in, snärja in, trassla ihop, krångla till eller trassla till. Som vi ser avviker det engelska betydelsefältet från det tyska. Ordet entanglement tycks kunna stå för ett mera oordnat tillstånd än ordet Verschränkung gör. När vi därför bestämde oss för att rekommendera den svenska termen sammanflätning valde vi att i termen illustrera en ordnad, sammanflätad situation hellre än en tillkrånglad eller sammantrasslad situation. Man kan nog säga att vi på så vis gjorde termen genomsynlig – ett inom terminologin använt begrepp som innebär att termen tydligt visar sin innebörd. Glädjande nog kunde vi därmed ansluta oss till det språkbruk som professor Carl Nordling för åtskilliga år sedan föreslog Nobelkommittén och som även knäsattes inom Kungl. Vetenskapsakademien. Sten Walles
Låt oss börja med termen foton, som på engelska har motsvarigheten photon. Denna term vållar inga problem vid översättningar från engelska till svenska. Lika lätt översätts den engelska termen photonics till svenska fotonik. Det engelska adjektivet photonic motsvaras formellt av det svenska adjektivet fotonisk. Men på engelska använder man photonic annorlunda än man på svenska bör använda fotonisk. I svenskan uppfattar vi adjektivet som närmast förbundet med substantivet fotonik, liksom vi uppfattar adjektivet elektronisk som förbundet med substantivet elektronik. I engelskan förbinder man adjektivet photonic såväl med substantivet photonics som med substantivet photon. Därför måste vi bredda vår analys. Två exempel får illustrera skillnaden mellan språken. För den engelska termen photonic circuit kan man tänka sig en svensk term fotonisk krets (= krets som bygger på tekniken fotonik). Det är en analogi till svenska elektronisk krets, som ju har den engelska motsvarigheten electronic circuit. Men medan man på engelska vanligen talar om photonic crystal, som är en struktur för att påverka fotoners gång i ett material (en klarare definition ges i vår ordlista), så känns det på svenska mera naturligt att tala om fotonkristall. Eftersom strukturen är avsedd för att styra fotoner vill vi helst bilda en sammansättning av orden foton och kristall, så att termen fotonkristall skapas. Man kunde tycka att fotonkristall borde betyda ’kristall av fotoner’, men så behöver ordet inte tolkas. Jämför med smörkniv! Det betyder ’kniv att bre smör med’ – aldrig ’kniv av smör’. Exemplen visar således, att det engelska adjektivet photonic har två motsvarigheter i svenskan, med olika användningsområden: adjektivet fotonisk och substantivledet foton-. Inom fasta tillståndets fysik talar man om elektronband, de energiband som är tillåtna för elektronerna i materialet. Motsvarande engelsk term är electron band eller electronic band. Enligt min amerikanska kontakt har det engelska språkbruket ändrats under årens lopp. Det har gått från electron mot electronic i sammansatta uttryck. Fotoniken är flera decennier yngre än elektroniken. Det är den troliga förklaringen till att formen photonic band fullständigt dominerar, influerad av formen electronic band. En webbsökning på photon band leder alldeles vilse. Som svensk motsvarighet bör man dock föredraga fotonband. Eftersom bandfenomenen inom fotoniken är analoga med dem inom elektroniken anser vi i språkvårdsgruppen att man i konsekvensens namn i bägge fallen på svenska generellt bör använda termer med substantivled, det vill säga foton-, analogt med elektron-. Av dessa skäl har vi i vår ordlista föreslagit termerna fotonkristall, fotonband, fotonbandgap och fotonbandgapsmaterial som svenska motsvarigheter till de engelska photonic crystal, photonic band, photonic bandgap och photonic bandgap material. Termen fotonisk har vi inordnat som ett adjektiv under termen fotonik. Sten Walles
I Aperturen 1/2002 skrev jag om domänförlust och nämnde att vår språkvårdsgrupp mött intresse från politiskt håll. Kommittén för svenska språket blev under våren färdig med sitt 600 sidor långa betänkande, SOU 2002:27, som fått namnet "Mål i mun" med underrubriken "Förslag till handlingsprogram för svenska språket". Där nämns vårt arbete på några ställen. Under vårseminariet beskrev kommitténs huvudsekreterare Björn Melander bakgrunden till och innehållet i betänkandet. Utredningen har gjorts just nu därför att språksituationen i världen förändras. Engelskan har fått en stark ställning och kan i många länder betraktas som ett andraspråk snarare än som ett främmande språk. Det ställs också krav på mångspråkighet och allmänt ökande krav på språkbehärskning. Vidare kan konstateras att det i dagens Sverige talas 100–200 språk och att användningen av Internet och datortjänster ökar. Den grundläggande idén är att vi behöver en språkpolitik i Sverige. Man föreslår nu följande språkpolitiska mål: 1) Svenska ska vara ett komplett och samhällsbärande språk. 2) Offentlig svenska ska vara korrekt och välfungerande. 3) Alla ska ha rätt till språk. Det sistnämnda avser åtgärder och hjälpmedel för utjämning av sociala och andra skillnader som påverkar språkbehärskningen, inte bara vad gäller svenska språket. Björn berättade att språk tål många lånord, men att domänförluster är ett hot. Man kan se tre områden som påverkas: 1) Högre utbildning och forskning i medicin, naturvetenskap och teknik: Stark påverkan, eventuellt t.o.m. domänförlust. 2) Arbetslivet: Koncerner med engelska som arbetsspråk, handel, särskilt hos folk i makt- och statusposition. 3) Politik och administration: EU – Sverige kommer att delvis styras på engelska. Vid domänförlust påverkas kommunikation och utbildning, med konsekvenser för information och prestation. Det finns risk för att en tvåspråkighet utvecklas i Sverige. Det skulle då bli ett högspråk (engelska) och ett lågspråk (svenska) med sämre social jämlikhet som följd. Man kan jämföra med den dåvarande situationen i de engelska kolonierna, där engelskan blev ett högspråk och de lokala språken blev lågspråk. Björn Melander kom även in på frågan om språkdöd, men lugnade åhörarna: svenskan löper ingen sådan risk. Svenskan hamnar – i rangordning efter antal användare – bland de 100 största av de totalt 6500 språk som talas i dag. Den kommer att finnas kvar om hundra år, då endast 100–200 språk bedöms ha överlevt. För att möta ovannämnda språkpåverkan ställer man i betänkandet krav på svenskundervisning i hela utbildningsväsendet. Man vill att det inom arbetslivet skall fastslås rättigheter att få viss information på svenska, att få förhandla på svenska och att få konsumentinformation på svenska. Inom terminologin vill man uppmuntra termgrupper där experter medverkar. Man önskar vidare se en EU-språkvård för politik och administration. De föreslagna åtgärderna är: 1) en språkpolitik, 2) en språklag, 3) en ny myndighet: Sveriges språkråd. Det finns en tidplan, enligt vilken remissarbete skall pågå från maj till september 2002. (Vår språkvårdsgrupp skall avge ett remissvar.) Därefter skall Kulturdepartementet arbeta vidare så att en proposition kan läggas på våren och en budget på hösten 2003. Om planen följs utan hinder, så skall den nya myndigheten börja arbeta första januari 2004. Slutklämmen i den på genomgången följande diskussionen levererades av styrelsemedlemmen i Terminologicentrum TNC AB, Ingolf Berg, och förtjänar att citeras: "Terminologi är en tillväxtbransch". Sten Walles
Första gången träffade jag Helena på konferensen Nordterm '99 i Köpenhamn, där vi gjorde var sitt "indlæg" på temat "Nationalspråken i Norden: Domänförlust eller internationalisering?" (Mitt inlägg finns på SOS webbplats www.optics.kth.se/sos/.)
Domänförlusten är naturligtvis resultatet av en utdragen process. Efter en tid av terminologiska försummelser blir det svårt att tala om modern molekylärbiologi eller optik på ren svenska: man övergår till något som kunde liknas vid pidgin-engelska – ett blandspråk med starkt engelskt inslag. Några kanske försöker hålla stånd mot anglifieringen genom att på olika håll tänka ut egna svenska motsvarigheter till de engelska termerna, med risk för språkförbistring. Kanske går det till slut inte alls att använda svenska – domänförlusten är ett faktum. Denna risk framhölls av opponenten på ovannämnda avhandling: Visserligen visade forskningsresultaten att talspråket påverkas föga, men faran uppstår när svenskan inte används inom vissa ämnesområden, till exempel optik. I en språkspalt i höstas skrev Språknämndens Olle Josephson: "Omedelbar risk för att svenskan ska lida så kallad domänförlust finns ännu så länge bara inom forskning och högre utbildning i naturvetenskap och teknik." "Svenska forskare blir ’bakbundna’: de kan inte längre använda sitt modersmål för att bearbeta intellektuellt riktigt krävande problem." Är det då inte lika bra att gå över till engelska, som förstås av alla människor? Jovisst, det tror nog många av oss som är tekniker. Men språkvetarnas erfarenhet är en annan. Man måste vara snudd på infödd för att fullt ut behärska språket. En svensk som lyssnar på ett engelskt föredrag behöver avsätta en större del av sin mentala kapacitet för själva språkförståelsen än en engelsman. Denne hinner tänka mera på det sakliga innehållet och begriper det kanske bättre än svensken. Det är också svårare för en svensk än för en engelsman att med behållning ögna igenom en engelsk tidskriftsartikel. Svensken måste läsa långsammare för att fånga in samma information. En svensk talar kanske engelska felfritt, men bara inom de ramar som hans aktiva ordförråd tillåter. Flera av oss har säkert upplevt hur mycket mera nyansrikt och spännande ett engelskt föredrag kan vara, om det hålls av en infödd engelsman. En liknande skillnad torde gälla i skrift. Med andra ord: infödda svenskar som använder engelska har ett handikapp jämfört med infödda engelsmän. Hur väl kommunicerar två infödda svenskar, som talar engelska med varandra? Och hur går det med forskningsinformation till allmänheten om det enda vetenskapliga språket är engelska? Hur påverkas i förlängningen öppenheten om vart forskningsanslagen går och människors inställning till forskare? Vår språkvårdsgrupp gör sitt bästa för att motverka domänförlust inom optiken. Nu har vi mött intresse även från politiskt håll. Dagen innan jag samtalade med Helena sammanträdde språkvårdsgruppen på TNC med Björn Melander som observatör. Han är huvudsekreterare i Kommittén för svenska språket. Det är en parlamentarisk kommitté, vars uppdrag är att ge underlag för politiska beslut om det svenska språkets ställning och i vars arbete diskussionen om domänförlust är central. Sten Walles
Den som åtagit sig att skriva förslag till termposter märker snart, att det inte räcker med att skriva ner dem rakt av. Man måste börja med att tänka sig in i den termstruktur, i vilken de aktuella termerna skall ingå. Resultatet kan bli, att man förutom de tänkta termposterna måste skriva andra termposter för att få tydligare och lätthanterligare definitioner. För något år sedan diskuterade gruppen termerna aperturbländare och fältbländare. Vi noterade bland annat, att en aperturbländare – som ju finns i ett kameraobjektiv – kan ha olika utförande, till exempel som en fast bländare eller som en variabel bländare. Vår eminenta terminolog från TNC, Gunnel Johansson, lärde oss att det ibland är nödvändigt att särskilja en term, i detta fall bländare, efter funktion eller efter konstruktion. De två sätten att analysera termen måste anses vara helt parallella och belysa olika aspekter hos bländarbegreppet. Från början hade vi inte tänkt införa termposten bländare, utan börja direkt på den funktionella nivån med termposterna aperturbländare och fältbländare. Men genom att införa bländare kunde vi avsevärt förenkla definitionerna av termerna på den funktionella nivån. Definitionerna blev då: aperturbländare = bländare som bestämmer ett avbildande optiskt systems ljusstyrka; fältbländare = bländare som bestämmer ett avbildande optiskt systems synfält. Slutligen fick vi lägga till den övergripande definitionen: bländare = anordning för avskärmning av ljus i ett optiskt instrument. Hur gick det då med termerna ur konstruktionsaspekt? Här har vi tills vidare tyckt att de inte är tillräckligt intressanta för att motivera egna termposter. Man kan då tillgripa andra utvägar i en ordlista. De flesta termposter är försedda med en kommentar. I det här exemplet valde vi att nämna termerna fast bländare och variabel bländare i kommentaren under termposten bländare. Där står också irisbländare som ett exempel på en variabel bländare. Ingenting hindrar förstås att vi i framtiden utvecklar detta längre, antingen med kompletta termposter eller med en enkel hänvisning, exempelvis för irisbländare: irisbländare, se under bländare. En annan aspekt på termvalet är hur väl termen smälter in i befintligt språkbruk. Särskilt vid översättning från ett utländskt språk kan detta ha betydelse. Vi har exempelvis ansett att bländare är en välvald term, eftersom svenskan redan har termer eller uttryck av typen bländartal, bländarsteg, blända ned och nedbländning. Till sist: Alla läsare är välkomna med synpunkter på ordlistan och bidrag till vår checklista. De kan sändas till vidstående e-postadress. Sten Walles
Frågan blev aktuell när termen skulle införas i Svenska OptikSällskapets ordlista på Internet. Vi kan här behandla frågan något utförligare än vi lämpligen kan göra i ordlistan. Termen har getts två huvudbetydelser: "person som undersöker synförmågan och vid behov tillpassar och utlämnar optiska synhjälpmedel" och "person som arbetar inom optisk forskning, utveckling eller tillverkning". Den första torde vara den som allmänheten närmast tänker på. I vardagligt språkbruk används termen optiker utan åtskillnad på branschens begrepp: leg. optiker, assistent till leg. optiker och den optiker som tillverkar glasögonglasen. "Jag skall gå till optikern", säger man, utan närmare distinktioner. Optiker är alltså ingen officiell titel inom glasögonbranschen. Här använder man i första hand termen leg. optiker, det vill säga legitimerad optiker. Den definieras som "person med legitimation från Socialstyrelsen som undersöker synförmågan och vid behov tillpassar och utlämnar optiska synhjälpmedel". På engelska finns ett rikare termförråd: mot optiker svarar optician och mot leg. optiker svarar optometrist eller ophthalmic optician. Med tiden kanske vi får en liknande utveckling i svenskan. Den andra betydelsen tillhör vad man kallar "gruppspråk". Optiker är en inom fackmannakretsar använd, vardaglig term för att beteckna personer som arbetar med forskning, teknisk utveckling, konstruktion eller provning inom optikområdet i vid mening. Här kan man jämföra med de vardagliga termerna elektriker och mekanist för motsvarande yrkeskategorier och verksamheter inom elektronik och mekanik. En optiker kan ha akademisk utbildning, och har då de engelska motsvarigheterna optical scientist eller optical engineer, beroende på inriktningen, eller icke-akademisk utbildning, motsvarande den engelska termen optical technician. I svensk terminologi har vi därutöver föreslagit termen verkstadsoptiker för att beteckna en "person som arbetar i en optikverkstad". Närmare bestämt arbetar en verkstadsoptiker med tillverkning av optiska komponenter eller med montering av optiska instrument. De engelska motsvarigheterna är för komponenttillverkaren optician och för montören optical technician. Längre än så här är det svårt att komma utan att hamna i en typ av frågeställningar, som kan dyka upp vid yrkesbenämningar, men knappast vid sakbenämningar. Ingen blir väl stött av om man som svensk motsvarighet till taper (en sakbenämning) väljer modanpassare eller modtratt. Däremot kan det ligga prestige i vissa yrkesbenämningar. Det är inte socialt problemfritt att välja mellan optikkonstruktör, optikberäknare, optikutvecklare och optikforskare. Kompetens och befogenhet för olika slags optiker inom forskning och industri kommer in i bilden. Yrkesbenämningar berör befattningsnomenklatur och är ingen egentlig terminologisk fråga. Sten Walles
Fenomenet whiteout förekommer i polartrakterna i mulet väder och uppkommer genom att solljuset reflekteras och sprids mellan den snötäckta, trädlösa marken eller isen och molnbasen. Skuggorna har försvunnit, moln och terrängkonturer, inklusive horisonten, avtecknar sig inte. Äventyraren i polarvärlden ser ikring sig en konstant (flat) luminansfördelning. Föremål i närheten syns emellertid, ty sikten är god det är inte fråga om dimma. Svagt solljus och mycket snö är goda förutsättningar för whiteout, barblåsta stenar och snöfria branter däremot dåliga. Den som närmare vill studera fysiken kring fenomenet hänvisas till artikeln "Why is snow so bright?" av J.J. Koenderink och W.A. Richards i Journal of the Optical Society of America 1992, sid. 643648. Texten till figur 7 avslutas med: "Note that the snow is typically brighter than the horizon sky and that polar-whiteout conditions are indeed possible only for extended snow covers." En ledvakt för Svenska Turistföreningen i Kebnekaise-området kände inte till någon svensk term. Han nämnde ordet snöblink (som även kan kallas isblink), men detta är något helt annat än whiteout. Snöblink uppkommer, när nedre delen av en avlägsen molnbank starkt upplyses av reflekterat solljus från ett underliggande snöfält. Av en meteorolog fick jag veta att en engelsk-finsk-svensk ordbok översätter whiteout med den svenska termen "vitt-i-vitt". Citationstecknen i ordboken antyder att denna term kanske inte är riktigt allvarligt menad. Motsvarande finska termer är horisonttikato (som betyder horisontförsvinnande) eller valkeutuminen (som betyder förvitnande). Vår kontaktman i Finland förklarade, att den förstnämnda termen är att föredra. Den säger ju precis vad det är fråga om. Termen är, som man säger, genomsynlig. För en tid sedan fick problemet sin lösning, tack vare den uppmärksamma TNC-representanten Gunnel Johansson i Svenska Optiksällskapets arbetsgrupp för språkvårdsfrågor. Hon tipsade nämligen om ett program, som Sveriges Television sänt från Riksgränsen. Samtal med en färdledare där gav mig klarhet på åtskilliga punkter: Folk på fjället säger inte whiteout, de säger flatljus. Under den mörka delen av året förekommer flatljus nästan dagligen i nordligaste Sverige. När marken på kalfjället är snötäckt och himlen molntäckt ett tunt molntäcke kan räcka, ser en ensam skoterförare kanske inte hur marken lutar, beroende på den flata luminansfördelningen. Flatljusförhållanden kan alltså vara riskabla. Sten Walles
Självfallet skall ordlistan komma till optiksällskapets kännedom och kanske få ännu vidare spridning. Snart är vi mogna att ta detta steg. Därvid får vi stöd av Svenska OptikSällskapets styrelse, som beslutat skapa en större webbplats för SOS på Internet. Härifrån skall länkar anordnas till sällskapets olika arbetsgrupper. Under 1998 hoppas vi således kunna visa upp en webbplats för språkvårdsfrågorna. Ordlistan skall struktureras om och vid lämplig tidpunkt föras över till vår webbplats. Därifrån skall var och en kunna hämta den till sin egen dator. Parallellt med detta skall diskussionerna om problematiska termer fortsätta på samma sätt som hittills, kanske med stöd av en diskussionsgrupp på webbplatsen. Efterhand som nya termförslag blir färdiga kommer ordlistan att revideras. Aperturens språkspalt, som ger mer fyllig information än ordlistan, tänker vi fortsätta med. Den kan komma att publiceras även på webbplatsen. Efter denna beskrivning av våra planer övergår jag till en aktuell terminologifråga. Radartekniken började som bekant under andra världskriget inom radiovågsområdet. Ordet radar är en sammandragning av ordgruppen 'radio detection and ranging'. Därefter har tekniken utvidgats till det optiska området och till applikationer, där inte avståndet, utan andra storheter, exempelvis hastighet i trafikkontroller, blivit det viktiga mätändamålet. Så har orden ladar och lidar (laser resp. light detection and ranging) samt längre ord såsom laserradar och millimetervågsradar eller ordgrupper såsom optisk radar skapats. Betydelsen av ordet radar har därmed blivit mera diffus, samtidigt som motsägelser av typen optisk radar tillkommit. Det sistnämnda uttrycket kan ju formellt läsas som 'optisk radiodetektering och avståndsmätning'. Vad är 'optisk radio'? Arbetsgruppen har för svenskt språkbruk försökt bringa reda i dessa termer. Vi har då hämtat inspiration från lidarexperten Michael J. Kavaya. Han föreslog i Laser Focus World 1994 en lätt omdefinition av ordet radar till radiation detection and ranging. Därigenom försvinner den formella motsägelsen i termen optisk radar. Vi får en termstruktur, där radar är ett överordnat, generellt begrepp. På nästa hierarkiska nivå i ett strukturträd placeras begreppen optisk radar, millimetervågsradar och mikrovågsradar. Under begreppet optisk radar placeras lidar och laserradar. I våra diskussioner har vi inte funnit någon nödvändig användning för ladar. Arbetsgruppen avråder från användning av denna term och föreslår i stället laserradar. Sten Walles
TNC skulle för området "Telecommunications" finna svenska motsvarigheter till termer, som redan definierats på engelska, franska och tyska. Termerna fanns redovisade i 7 802 termposter, av vilka ett hundratal berörde det fiberoptiska området. Anna-Lena Bucher kontaktade arbetsgruppen för att få hjälp. Valet att finna de svenska motsvarigheterna föll på Leif Östlund, som har den största sakkunskapen om fiberoptik. Han skulle också kunna konsultera kolleger inom Telia Research. Leif arbetade med termerna under september och kunde översätta 80 % men behövde konsultera andra experter för de övriga. Det är inte så konstigt att flera personers sakkunskap kan behöva utnyttjas i terminologiskt arbete. Jag återkommer nedan till detta tema. Det visade sig att termer som vållade problem kunde indelas i tre kategorier: 1) Termer som hamnat fel och inte hade med fiberoptik att göra (exempel: weave exposure = vävexponering, kanske en textilfiberterm), 2) Termer som inte kunde förstås (exempel: analogous fiber: vad är det?) och 3) Termer vars innebörd kunde förstås men för vilka svenska motsvarigheter saknas. För de sistnämnda termerna var det viktigt att Leif tillsammans med experterna ansträngde sig för att skapa svenska motsvarigheter. I annat fall skulle ju EU:s tolkar och översättare tvingas skapa dessa termer själva, kanske med svagt eller obefintligt expertstöd. Detta skapande arbete pågick under vintern och våren och är nu i huvudsak avslutat. Därmed återkommer jag till mitt tema. Att skapa nya termer tar tid och kräver expertis. I vårt arbete inom gruppen visar det sig hela tiden att den som skapar nya svenska motsvarigheter självklart måste vara väl insatt i området. Utan expertkunskaper saknas insikter om sammanhangen och begreppens motsvarigheter i det verkliga livet, de s.k. referenterna. Låt mig belysa detta med ett exempel ur just fiberoptiken. Ett slags optisk vågledarkomponent kallas på engelska tapered waveguide. Den behövs för våganpassning mellan en laser och en fiberände. En sådan vågledares diameter ökar regelbundet i vågens utbredningsriktning. Sedan gruppen funderat kring form och funktion hos komponenten framkastades såsom en svensk motsvarighet förslaget horn, med det förtydligande alternativet vågledarhorn, i analogi med horn inom akustiken och radartekniken. Hos tillfrågade experter på dessa tekniker för horn dock tanken till en antenn som avger strålning till fri rymd. Gruppen bör kanske överväga andra alternativ och tar tacksamt emot förslag. Sten Walles
Ordet squeeze i en engelsk-svensk ordbok ger översättningar i stil med krama, klämma[på], pressa, trycka[hårt]. Det ligger då nära till hands att välja klämt ljus såsom en svensk motsvarighet till squeezed light. Precis detta uttryck föreslog Dietmar Letalick, med varianten inklämt ljus, inför vårt senaste möte. Gruppen tyckte dock att termer av typen klämt, pressat eller tryckt ljus lät konstigt och ville finna ett uttryck som leder tanken närmare den fysikaliska situationen. Som bakgrund till terminologin ges här en förenklad beskrivning. Enligt en obestämdhetsrelation gäller att produkten av obestämdheten I bridge förekommer termen skvis, från engelskans squeeze. En spelare kan skvisa en motspelare, så att denne i slutspelet tvingas lägga bort kort som från början syntes vara relativt starka. Lars Åke Svensson tipsade om att detta beskrivs redan i inledningen till Eric Jannerstens "Boken om skvis", utgiven av Bridgeakademin 1954. Skulle man på svenska kunna använda termen skvisat ljus? Nej, inte gärna, avråder Anna-Lena Bucher på TNC. Dels är skvis redan etablerat som bridgeterm, och det faller sig inte naturligt att införliva den i ett så väsensskilt område som optiken. Dels är termen ogenomsynlig, varmed menas att uttryckets form ingenting säger om innebörden. Nästa steg var att kontakta docenterna Gunnar Björk och Anders Karlsson vid Fotonik med mikrovågsteknik på KTH-Electrum, som arbetar teoretiskt och experimentellt med squeezed light, och fråga dem om deras språkbruk för denna term samt anknutna termer såsom squeezed vacuum, squeezed field, squeezed states och squeezing bandwidth. Svaret blev, utan minsta tvekan, klämt ljus, klämt vakuum, klämt fält, klämda tillstånd och klämningsbandbredd. (Den sistnämnda är det tämligen smala våglängdsområde, inom vilket klämningen utövas.) Eftersom det således finns ett belagt språkbruk, dessutom med genomsynliga termer, så anser Anna-Lena Bucher att dessa termer kan rekommenderas. Sten Walles
Vi tror inom gruppen att en språkspalt i Aperturen kan vara en lämplig form för kommunikation från språkvårdsgruppen till optikintresserade i Sverige. Vi hoppas även att språkspalten skall bli ett forum för diskussion och synpunkter på gruppens arbete och förslag. Hör därför gärna av er till Sten Walles, tel: 08-731 6455. Vid ett möte den 7 juni 1996 ägnade sig gruppen åt att klassificera och definiera begrepp motsvarande ett fyrtiotal engelska uttryck och söka lämpliga svenska uttryck för dessa. Deltagarna hade i förväg valt ut problematiska termer, och Anna-Lena Bucher hade sökt efter belägg på termerna i olika databaser. För varje term visade det sig vara nödvändigt att ägna en hel del tid åt att diskutera definitionen och alternativa uttryck samt deras användbarhet i språket. Vi hann gå igenom alla termer som klassificerats till det fiberoptiska området utom optical switch, som måste studeras mera ingående. Självfallet är detta bara en början. Fler termer väntas tillkomma efter hand. Så här blev resultatet efter det första mötet: Termen interconnect föreslås heta förbindning, som är etablerat inom angränsande teknikområden. Uttrycket all optical föreslås heta heloptisk, insertion loss blir inlänkningsdämpning och excess loss blir överskottsdämpning. Dense WDM blir tät våglängdsmultiplexering, add/drop multiplexor blir utbytarmultiplexor, directivity blir direktivitet, phase matching (idag ofta fasmatchning) blir kanske faspassning. Alla dessa termer skall tills vidare betraktas som förslag. Vi fortsätter att pröva oss fram och att behandla flera termer. Nästa möte äger rum den 10 oktober 1996. Sten Walles
|
||||||||||||
|
SOS webbplats - Språkspalten |
||||||||||||
 |
||||||||||||
 |
 |
 |
||||||||||
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
n i fotonantal n och obestämdheten 
i fasvinkel 
½. I ett fasrum med n och